Idag, eller snarare på kvällen var vi på kyrkogården för att titta på alla fina ljus. Det var så vackert!! Det såg nästan ut som en stad med alla ljusen (ni som har flugit fattar vad jag menar) eller som min pappa uttryckte sig '' Det ser ut som smurfarnas stad'' (Vi kollade på smurffilmen i gårkväll) Det vackraste på hela kyrkogården är minneslunden, En fin liten sjö (läs: pöl) samt en mini å som porlar genom kyrkogården. Vid sjön finns en brunn där man kan sätta blommor, och två jättelycktor där man kan sätta ljus. Bilderna nedan är därifrån! Ni fattar inte hur vackert det var vid minneslunden det var i kväll! Ljus hade satts runt ''sjön'' och jättelycktorna var överfulla. Brunnen som ni ser var upplyst av ljus. Jag älskar kyrkogården, speciellt i dag!
Vi hälsade även på Morfar. Han hade det så fint vid sin grav. Mamma och jag köpte ett fint vitmoss- hjärta i går, och det låg fint kvar. Jag saknar verkligen honom. Jag var 12 år när han gick bort, så man tycker ju att jag borde komma ihåg honom. Men det gör jag inte! Tänker jag på honom ser jag bara bilden av honom som står på mormors sängbord (jag vet att det inte heter så, pappa och jag kunde inte komma överens om hur det stavades så jag valde ett annat ord) Det är så sorgligt att jag inte kommer i håg honom, för han var typ min bästa vän och jag var hans prinsessa. Jag kommer iaf ihåg att jag gjorde ett vänskapsband åt honom! Åh lilla morfargubben!
Men jag antar att kroppens sätt att bearbeta sorg är att glömma, även om man inte vill!
Jag älskar dig morfar <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar